Flammussla

Ursprung & utbredning

Flammusslan (Ctenoides ales), på engelska "electric" eller "disco flame scallop", lever i grottor och skrymslen på korallrev i Indo-Stilla havet, gärna i skugga med ena sidan mot en stenvägg. Mantelranden bär en remsa starkt reflekterande vävnad som tillsammans med en mörk, ljusabsorberande list skapar en blixtrande "ljusrand" — effekten är ren ljusreflektion, inte bioluminescens.

Akvarium & vattenvärden

• Akvariestorlek: från 100 liter i ett moget, planktonrikt system.
• Placering: låt den själv välja en skuggig, skyddad spalt mellan stenar med fritt vattenflöde framför manteln — flytta den inte i onödan.
• Flöde: måttligt och stadigt så att föda ständigt förs förbi filterapparaten.
• Vattenvärden: 24–27 °C, pH 8,1–8,4, salthalt 1.024–1.026, KH 8–12. Dropp-anpassa länge vid insättning — ryggradslösa är mycket känsliga.

Sällskap & beteende

Fredlig och reef-safe; den sitter still och filtrerar. Akta för nyfikna fiskar, krabbor och räkor som kan nafsa på den känsliga manteln. Den kan klaffa ihop skalet och förflytta sig en kort sträcka om den vantrivs.

Foder

Här ligger problemet. Flammusslan har inga zooxantheller och kan alltså inte livnära sig på ljus — den är en ren filtrerare som måste ha gott om fytoplankton och finpartikulär föda i vattnet. I de flesta akvarier räcker födan inte till, och musslan svälter långsamt under flera månader, ofta omärkligt. Riktad, tät matning med fytoplankton och fasförskjutande filterfoder krävs.

Hälsa & skötsel

Även med flit är arten notoriskt svår att hålla vid liv på sikt. Ett krympande, allt blekare djur som drar in manteln tyder på svält. Detta är ett djur för den erfarne akvaristen med ett etablerat planktonsystem.

Visste du? Den "blinkande" ljusranden är ingen lampa alls — det är högreflekterande vävnad som kastar tillbaka omgivningsljus, och den pulserande effekten uppstår när vävnaden snabbt rullas in och ut längs mantelkanten.